Ingenting är som väntans tider

Jag gillar inte att vänta. Inte alls. Min bästa tid är när kattungarna är fyra-sex veckor. Helst innan de börjat ta sig ur bolådan, men efter att de börjat springa runt och bli individer.
Just nu väntar vi. Hela katteriet. Jag. Hankattägarna, inte minst. De är trötta på en gapig, om än kelig hane. Vi väntar på Nessa. På att Nessa ska visa att hon är dräktig. Eller inte. Men just nu väntar vi. Och hoppas.

This entry was posted in Skrivet. Bookmark the permalink.