I dagsläget pågår en debatt om ett katthem som inte anser att kattuppfödning är något man bör ägna sig åt, utan man istället ska välja hemlösa katter att adoptera. Jag skulle inte ha katt om jag inte hade raskatt, så den jämförelsen haltar. Jag förespråkar genomtänkt avel, och jag förespråkar kastrering av alla djur som inte ska gå i avel. Och jag förespråkar kastrering av alla huskatter. Jag tror faktiskt inte att raskattavel förstör möjligheterna för huskatter att få hem. Snarare tror jag att raskatter fyller en funktion som ökar chanserna för människor att förstå värdet på katt. Att betala flera tusentals kronor för en katt gör att människor faktiskt bryr sig, sätter ett värde, på sitt djur. När det blir norm att faktiskt betala för sina djur tror jag att människor kommer att undvika att låta sina djur springa vind för våg…
Jag kommer aldrig att stödja ett djurhem som fördömer det jag gör när jag planerar mina parningar, kastrerar katter jag inte tycker passar i avel, och när jag upplyser huskatts- och raskattsägare att kastrera och vaccinera. Jag anser att det är att motverka sitt eget syfte. Jag upplever att raskattsuppfödare generellt fyller en funktion som talesmänniskor för kattens värde, men det gör väldigt många huskattsägare också. Jag är bara otroligt less på att fördömas för att jag föder upp en kull per år, läger extrema mängder pengar, tid och energi på mina katter, medan jag ser huskattsuppfödare producera 10-12 kullar per år, inavlade, otestade, okastrerade och ovaccinerade.